onsdag 12 maj 2010

Uttröttande mönster

Min man uppmärksammade mig på ett spännande mönster som jag har idag.
När han ska vara borta en heldag eller också över natten så blir jag ofta väldigt trött. I förväg.
Det har även hänt att han ställt in saker för att jag inte mått bra innan.

Hoppla... Det var intressant. Kan se att det stämmer när han säger det, men har själv inte sett mönstret.

Jag vet ju att jag tycker att det är jobbigt och det upptar en del av min energi innan, så det är förstås inte alls konstigt att det också påverkar mig fysiskt. Men jag har själv bara inte sett sambandet.

Idag är jag nämligen oerhört trött. Trots att jag sovit hela nätter, med piller i över en veckas tid. Igår tyckte jag att det har gjort en stor skillnad. Idag ingen alls. I morgon är han borta hela dagen och jag har bara gjort små ansträngningar till att få avlastning eller sällskap. Inte så smart. Men jag har nog inte orkat. Plus att jag tycker det är piss att jag behöver det.
Ska jag inte klara att vara själv med mina barn en hel dag typ. Skit. Det är på gränsen att jag inte ens vill skriva ner den meningen. Men ut ska den. För det är så det är med mina tankar.

Det som är bra med detta mönster är att min kärlek uppmärksammade mig på att det faktiskt brukar ske. Då kan jag förbereda mig bättre nästa gång. Kanske...

1 kommentar:

  1. Bra att du ser dina mönster. Bra!

    Vet du, jag har också haft tanken "Ska jag inte klara att vara själv med mina barn en hel dag typ". Många, många gånger, då pappan och jag levde ihop fortfarande. Jag trodde inte att jag skulle överleva en nattning med två barn själv. Jag fattade inte hur det skulle gå till. På riktigt. För att inte tala om när han kom 10 minuter senare än då han sagt att han skulle komma hem. Jag höll på att gå under.

    Idag kan jag tänka att 10 minuter hit eller dit spelar ingen roll. Men då. Oj, då var det fan överlevnad som gällde. Ren och skär överlevnad.

    Med det har inlägget vill jag bara säga att dina tankar är inte konstiga. De är normala. Jag tror att många är vi som haft de i huvudet. Flera gånger om. För det är tungt att vara själv med två barn, där båda barnen är små.

    Många och långa kramar till dig.
    Linda

    SvaraRadera