Har varit hos ett par av barnens kusiner i helgen. Kusinerna är betydligt äldre än våra barn, men långt ifrån vuxna. Det är något som inte stämmer med den yngsta vilket är lite sorgligt. Samtidigt får jag inte luft när jag är där. Och inte lillkillen heller. Stortjejen däremot, hon tycker nog inte ens att hon blir sedd istället.
Kusinen är som ett plåster på lillkillen. Stortjejen vill leka med kusinen och blir inte alls sedd så länge lillkillen är vaken.
Istället för att njuta av att få slappna av och att någon annan kan leka och gulla med honom ett tag blir jag bara stressad och bevakande istället. Jag hinner inte ens ge honom mat innan kusinen står där med utsträckta armar för att ta honom.
Det är väl kanske något med den där kvävande och krävande närheten. Jag är inte alls van vid den på det där sättet. Det blir bara för nära. Önskar att jag kunde slappna av. Och släppa in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar