Nystart

I morgon är det första gruppträffen. Hjälp!

Det tar emot att gå dit. De har sagt så snällt att jag ska ringa innan om jag undrar något. Eller om jag tvekar inför att komma. Eftersom det viktigaste är att jag faktiskt kommer.

Jag vet att jag kommer att gå dit. För jag vet att det är enda vägen ut just nu. Enda vägen till att ta reda på om det passar mig. Om jag kommer få hjälp den vägen. Eller om jag ska gå någon annan väg. Men det tar ändå emot. Som fan. På det där sättet att jag har svårt att fokusera på andra saker. Det är liksom överhängande i tankarna. Känner mig så där avtrubbad som jag gjort ett tag. Och vet inte vad jag ska tänka eller känna.

Det är klart att det som ska komma kommer när jag är redo. Jag vet att jag får en massa uppslag och minnen hela tiden som jag går igenom. En del bara i huvudet. En del på bloggen. Och en del pratar jag om med psykologen. Men ändå känner jag mig avtrubbad.

Jag var på ett homeparty ikväll hos en kompis. Alla småbarnsmammor med sina bebisar med. Jag var stressad och förvirrad innan jag kom dit. Körde fel. Höll på att backa in i en annan bil som körde upp bakom mig. Svettades hela kvällen. Svårt att ta kontakt. Kände bara värdinnan. Svårt att bestämma mig. Åkte hem. Trött, förvirrad och svettig. Och tomhänt.

Jag både ville och inte ville åka och det som fällde avgörandet var att jag hade svårt att säga nej... Hur svårt ska det vara egentligen??? Det är såna här stunder jag inser att jag inte är i balans än. Även om jag mår betydligt mycket bättre nu än för ett par månader sen.

Men i morgon är det dags för nystart. I en annan grupp med både mammor och barn. En helt annan grupp. I ett helt annat forum.