Vad är störst i sammanhanget?

Vissa dagar vill jag bara fly. Vill vara för mig själv. Lämna bort både man och barn, dra täcket över huvudet och bara sova. Eller inte göra något.

Jag orkar inte med tjatet från den äldsta, gnället och gråten från den minsta. Och mannen som säger saker som borde eller inte borde ha gjorts. Vi är just nu inne i en ond spiral. Det skrämmer mig. Vart ska detta sluta?

Igår pratade vi i alla fall lite om det. Vi ser så olika på det han och jag. Han har lättare att ta det för vad det är just nu. Barnen är små. Den minsta några månader och den största tre om några månader, med stark vilja och trotsar järnet vissa dagar. Plus att jag mår dåligt. Om ett tag är barnen större och allt blir lättare. Det är hans syn på det.

För mig är det så här; för varje månad som går som vi inte har det bra och som vi inte har (tar oss) tid för varandra tappar jag lite mer tro på relationen. Jag har inte råd att vänta tills allt blir lättare. Vart står vi då i vår relation? Vi behöver göra något nu.

Och mitt i allt med två små barn och min egen bearbetning med möten och grupper hit och dit, vart får vi plats?

Vad är det som spelar störst roll i sammanhanget?

• Två barn under tre år?
• Kort tid tillsammans innan barn?
• Att mensen kanske är på väg tillbaka?
• Att jag ammar?
• Att jag är grymt hormonkänslig?
• Att vi inte hör ihop?
• Att jag gör det större än det är?

Många frågetecken!

Just nu funderar jag mycket kring hormonernas påverkan. Jag väntar på en kallelse från en remiss till endokrinolog för att göra en hormonutredning. Det är över en månad sen nu som en läkare på vårdcentralen motvilligt skickade iväg den konsultremissen. Hon tyckte inte att det behövdes eftersom mina blodprov inte visade på något avvikande. Samtidigt har en läkare på vuxenpsyk rekommenderat en utredning.

Åt levaxin under andra graviditeten och kände att det gjorde skillnad på mitt humör. Har både recept och piller kvar hemma och börjar snart äta igen bara för att själv se vilken inverkan de har på mitt humör. För så här orkar jag inte ha det.