Ramlar isär

Just nu gör jag inte mer än att precis hålla ihop så mycket som jag behöver för att inte gå under eller gå isär.
Det känns riktigt tungt igen. Det var ett tag sen det kändes såhär.
Jag tror de gångna veckornas sjukdom toppat på ett dödsfall i familjen har gjort sitt till.
Det har förstås påverkat oss alla. Inte minst barnen förstås.
Den stora som sparkar bakut mer än lovligt och retar gallfeber inte bara på mig just nu.
Den lilla som ännu mer bara får hänga med. Får väldigt lite egen uppmärksamhet och stimulans. Mest för att orken finns inte där. Inte heller lusten.
När ska detta få ett slut?

Jag sover dåligt. Spänner mig och har ont i huvudet. Märker att jag ligger och biter ihop tänderna på natten.
Vi har varit duktiga på att skifta nätterna eftersom vi båda är slutkörda. Men när gubben är uppe kan jag ändå inte sova. Vaknar stup i ett och blir störd.
Ska kanske fråga om sömntabletter i mrogon när jag ska till vuxenpsyk igen. För en gångs skull har jag ett sånt möte i en period när jag verkligen känner att jag inte mår bra. Nu kan jag också förstå varför jag ska gå på de där gruppträffarna och träffa psykolog för egen del. Nu tycke rja gitne att det är konstigt längre.
För nu har jag gjort en djupdykning. Igen. Skit!

Sovdags. Hoppas på en bra natts sömn